Jag lägger på och slappnar inte av förens jag hör sirenerna från ambulansen.
Det springer folk fram och tillbaka hela tiden, vissa hläper mig, vissa hjälper mamma och några hästkunniga, säkert veterinärer eller djurdoktorer, hjälper Loonie. Jag har en otrolig huvudvärk, eller ja, jag har ont i nästan hela kroppen. Tids nog lägger dom in mig i ambulansen och kör iväg mot sjukhuset. Jag kan inte tänka på något annat än Loonie på vägen dit. En ambulansförare hade sagt att mamma mådde mycket bättre än jag, och att hon bara har brutit armen och fått en hjärnskakning. Tänk om Loonie är borta? Eller om hon lider så otroligt mycket. Det gör ont inombords genom att ens tänka på det. Att min lilla plutt är skadad.
Jag slocknar ungefär halvvägs till sjukhuset och vaknar inte upp förens två dagar efterolyckan. Jag öppnar långsamt ögonlocken och jag ser först bara vitmålade väggar och tak. "Felicia!?" Utbrister Wilma och springer från fönstret på andra sidan rummet fram till mig. Jag ler ett svagt leende över att få höra hennes röst igen. "Hej, hej!" Jag försöker låta skämtsam men Wilma hör säkert att jag får ont så fort jag öppnar munnen. "Shh, vila istället." Viskar hon och jag slocknar igen. Jag vaknar ibland upp, för mardrömmar om olyckan eller för att det gör för ont. Men efter ytterligare några dagar har doktorerna sagt att jag kan utskrivas från sjukhuset. Vilket jag vill och vi alla är hemma inom några dagar. Inte förens nu får jag träffa mamma och hon kramar om mig hårt. "J*vla lastbil!" Muttar hon i mitt öra och jag skrattar till lite. Hon ler tillbaka och ger mig en puss på pannan.
Efter några veckor, när allt i min kropp är läkt förutom en massa blåmärken. Jag har gått runt i mitt rum, varje dag, och tänkt på Loonie. Jag har tänkt på att träffa henne på djursjukhuset. Men om jag ska vara helt ärlig vet jag inte ifall jag vill. Tänk om hon är jätte illa skadad. Det skulle bokstavligen krossa mig. Visserligen är hon inte död, tack och lov, men vi har ännu inte hört något om henne och hon kanske mår jättedåligt.
Men en dag beslutar jag mig för att träffa Loonie, så jag och pappa åker till djursjukhuset. Vi går till hästavdelningen och letar efter boxen 356 där Loonie står. Vi letar, och letar tills vi äntligen hittar Loonies box.
Jag kikar försiktigt in, rädd för vad jag kanske ska få se. Och där står hon.
