Jag besvarar kyssen och i det ögonblicket, var jag den lyckligaste mig jag kan bli, kändes det som.
 

Jag kollar generat ner i marken när vi går mot Wilma vid busshållsplatsen. Jag sneglar snett på Albin och jag ser ett litet leende på hans läppar. Vi går på bussen och sätter oss på sätena som det är två mitt emot varandra. Wilma slänger sätter sig på det längst in och slänger över benen på det andra bredvid henne.
"Knäppgök" Flinar Albin och vi sätter oss bredvid varandra.
Medan vi åker så tänker jag på vad Albin sagt till Alex och Mikaela, om att vi är ihop. Menade han det? Jag sngelar på honom i smyg igen. Han är väldigt snygg, med sitt blonda hår och blå ögon. Nu kollar Albin tillbaka på mig och våra blickar möts. Vi sitter så i några sekunder innan han tar min hand och kramar den mjukt. 
"Olala... Kärlek!" Passar Wilma på att säga när bussen stannat och hon springer snabbt ut ur bussen. Vi knäpper upp bältena och springer efter henne. "Din lilla mus!" Skriker jag efter henne in i stallet. Väl där inne lugnar vi ner oss och hälsar på våra sköthästar. Albin smyger upp vid min sida och kollar på Dexter.
"Han är fin."Viskar han. "Precis som du"
 
Jag kollar ner på golvet och känner att mina kinder börja ändra färg. Han tar min haka mellan sin tumme och pekfinger och lyfter upp mitt huvud. Han kollar djupt in i mina skinade blå ögon och ger mig sedan en kram. Jag kramar tillbaka och vi står där en stund, innan Dexter sticker ut huvudet och pyffar till Albin hårt. Han håler nästan på att ramla men återfår sin balans rätt fort. "Rackarns häst!" Skrattar han och Wilma kommer ut sadelkammaren. "Kan vi inte rida ut i skogen?" Jag ser mig omkring och får syn på Vicki i foderkammaren. "Vicki?" Hon kollar upp på mig med ett leende. "Kan Albin och Wilma här få ta två hästar? Vi ska bara rida ut." Säger jag och pekar mot mina kompisar, en av dom kanske lite mer, och Vicki slår ihop boken hon höll i. "Visst. Jag har några hästar som behöver motioneras innan ridlektioen imorgon."
 
Jag följer efter henne i stallet och efter ungefär en halvtimme sitter vi upp på stallplanen. Albin på Sandio och Wilma på Pottio. Vi skrittar med långa tyglar mot skogstigen bakom stallet. Det blåser lätt och jag börjar frysa om mina bara armar. Vi rider i ett led på den smala stigen med Wilma som ledare, jag i mitten och Albin sist. Jag känner hans blickar bränna i ryggen. Att en kille som han skulle kunna gilla en tjej som mig, verkar helt osannolikt. 
Medan jag sitter frånvarande på Dexters rygg väcker ett lågt skrik upp mig ur mina dagdrömmar och jag söker efter Albin som inte längre är bakom mig. Jag ser honom inte alls hur jag än vrider mig runt i sadeln. Stigen har blivit bredare och jag har ridit upp vid Wilmas sida. "Sandio fick helt plötsligt spel. Han sprang förbi oss alldeles nyss, märkte du inte det?" Frågar hon nervöst medan vi börjar galoppera.
Jag skakar på huvudet.

Kommentera

Publiceras ej