Tidigare i Vildhästen:
"Lugna ner dig! Visst, jag gillar honom faktiskt. Och det kommer säkert bli han och jag, men jag har bara sett honom i några minuter. Men ja, jag är kär i honom tror jag." Säger jag drömmande. "Ja, jag vet. Måste sluta nu, ses imorgon!" Samtalet avbryts.
Dagen efter vaknar jag av väckarklockans alarm. Jag ligger kvar i sängen en liten stund och tänker på den svarta hingsten. Min mobil plingar till, ett sms. "Jag kommer om 10 minuter, puss." - Sandra.
Jag skickar ett okej och att hon måste få träffa hingsten innan vi drar till skolan.
"Josefine, frukost!" Ropar mamma från nedervåningen. Jag går ur sängen och tar på mig kläder, sminkar mig lätt och sätter upp håret i en hög hästsvans. Jag går ner för trappen och pappa, mamma och Kate sitter redan och äter. "Hej, pannkakor?" Mamma lägger på två pannkakor en tallrik och ställer den på bordet. Jag sätter mig ner på stolen och tar upp kniv och gaffel. När jag har ätit upp borstar jag tänderna och går ut på gårdsplanen.
"Det tog tid." Säger en röst bakom mig. Jag vänder mig om och Sandra står där med ett leende. "Hej, vill du se han? Jag tror han är i hagen." Vi går ner till hagarna längst bort och där står han, hans svarta man fladdrar i vinden.
"W-wow." Hon stammar och ser med stora ögon mot honom. "Visst är han fin?" Viskar jag hest och lutar mig mot staketet och granskar honom. "Ja, verkligen. Men vi kan inte kalla honom hästen, vad ska han heta?" Frågar hon.
Jag funderar ett tag, granskar honom. "Lopez." Säger jag tyst för mig själv. "Lopez." Upprepar jag högre och Sandra tittar på mig. "Det blir bra. Jaja, vi måste dra till skolan."
Skoldagen går långsamt fram men äntligen ringer det ut och skoldagen är slut. "Ska du hem till Lopez, Josefine?" Sandra ler retsamt och puffar mig i midjan.
Kommentera