histoiredecheval.blogg.se

Vår Ranch heter Silent Hill och det är precis vad det är, en lugn och tyst Ranch nära små och stora kullar som är perfekta för ridturer. 

Vår familj, och nästan hela vår släkt är fransk och de flesta bor i  Frankrike, men vi flyttade hit, till Silent Hill strax utanför Texas innan jag och Kate fick en chans att vara så mycket i Frankrike. 

 Men strax efter min fjortonde födelsedag gick mitt sto Sunset bort, av kolik. Efter det gick jag inte lika ofta till stallet, bara när jag hade sysslor att göra. Men nu ska ni få höra om vad som förändrade mitt liv:

------------------------------------------------------------

"Josse, vi har slöjd nu, vart ska du?" Min bästa vän, Sandra ropar efter mig när vi skingras i folkmassan i korridoren. "Ska bara pudra näsan!" Svarar jag och vi börjar skratta åt mitt ordval. Jag går in på damernas och kollar mig i spegeln. Mitt ljusblonda hår hänger ner till midjan i en fiskbensfläta. "Kommer du snart eller?" Sandra står vid dörren och granskar mig. Hon själv har mörkbrunt hår och choklad bruna ögon. Hennes ögon glittrar alltid, till skillnad mot mina, som bara är tråkigt gråblå. Men det verkar bara vara jag som tycker dom är tråkiga, min familj och mina vänner tycker dom är vackra. "Ja, jag kommer!" Säger jag och vi går tillsammans till slöjdsalen när det ringer in. Jag och Sandra gör varsin namnskylt till dom två nyaste hästarna på i stallet, jag gör Blackburn's och Sandra gör Flow's. "Miss Sorensson? Kan jag få tala med dig?" Frågar läraren när det ringer ut. "Ja, visst." Jag går fram till Mr Montgomery. "Jag väntar på dig i matsalen!" Ropar Sandra och går börjar gå mot matsalen. 

"Så, Josefine..." Börjar han. 

 

(ursäkta för en kort del, men skrev denna för länge sedan)